Saga: Troll
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur söndag, maj 28th, 2023Rasmus Daugbjerg
Troll
Översättning av Andrea Lundgren
Flo förlag. 133 sidor. Utkommen.
I sagan Troll – denna varje ekokritikers våta dröm – så tar naturen, och trollen, hämnd på den naturfientliga civilisationen. Sedan 1700-talets industriella revolution har människan allt mer gjort mer våld på naturen än någonsin. Så pass att det knappast går att tala om någon naturlig natur längre. Istället är allt kultur, alltså motsatsen till natur, och denna kultur förstör allt som inte är den själv, och sig själv. Klimatet och ekosystemen är båda lika hotade. Denna människans tidsålder tar trollet i sagan revansch på.
Rasmus Daugbjerg har tidigare gett ut romanen Rygtet, men Troll är den första boken som översatts till svenska. Han har gått på prestigefyllda författarskolor både i hemlandet Danmark och i Sverige. Han har redan hunnit bli nominerad till Blixenpriset och Montanas litteraturpris för sin författargärning.
I sagan finns en konung som driver på utarmningen av naturen. Det är han som ser till att skogen töms på vilda djur och att åkermarken sugs ut på näring. Kungen tvingar också den enskilda att göra sig ovän med naturen genom ett påtvingat leverne. Det vore inte allt för radikalt att anta att kungen i sagan är en allegori för vårt samhälles ekonomiska system, kapitalismen. Allegorier kan lätt bli tröttsamma när de är för uppenbara, men Daugbjerg lyckas nyansera sitt bildspråk och han skjuter in en komplexitet i det. Det är inga slagord som skanderas, det är fortfarande litteratur, men det är också en engagerad litteratur.
I detta kapitalistiska samhälle, som förstör naturen, så förstörs också människan. Och för att människan ska härda ut så vänder hon sig till religionen. Men religionen underblåser bara kapitalismen och de naturfientliga krafterna. Detta då religionen menar att naturen är skapad för att människan ska göra bruk av den då människan står som herre över den och ska sko sig av den. Men då detta är en allegorisk saga så är inte religion enbart religion rakt upp och ned, utan man kan även läsa in andra kulturella strömningar i den utöver religion.
Förvisso är den övergripande allegorin genomtänkt, men ibland upplevs den något uttänjd. En del kapitel i sagan är något abstrakt skrivna, även om de är väldigt konkret greppbara. Dessa kapitel driver inte berättelsen framåt. Kapitlen expanderar visserligen allegorin, men sakledet i allegorin är så pass känt för läsaren att det är frågan om det verkligen expanderar förståelsen av tematiken. Man hade kunnat hoppats att Daugbjerg hade skurit ned texten något.
Sagan påminner till viss del om Elsa Beskows saga När trollmor skötte kungens storbyk, som också det är en saga om hur naturen tar hämnd på kulturen, men där resultatet är mer tvetydigt. Till skillnad från Beskow, är Daugbjerg mer hänsynslös i sin kritik och har ett tydligare samhällskritiskt pathos.
Sagor tillhör en litterär gruppering som man ofta brukar förknippa med hembygdsromantik och romantik överlag. Denna gruppering brukar ofta kontrasteras med realism och tendensen att sätta samhällsfrågor under debatt, så som den danska, impulsgivande kritikern Georg Brandes förordade. Med Troll lyckas Daugbjerg förena dessa två nästan dikotoma strömningar; han för samhällsdebatt samtidigt som han skriver in sig i en sagotradition.
Texten i sagan är smart uppbyggd, rent språkligt. Väldigt medvetet arbetar den med satsradning, vilket innebär att man upprepandes börjar meningar med ett substantiv som sedan följs av en verbfras. Exempelvis heter det ”Hon tog sig… Benen var… Hon sprang… Djuren stod…”. Detta – satsradning – är något man brukar se hos något oerfarna skribenter, ofta går de fortfarande i grundskola. Men, det passar mycket väl i en saga då det ger texten en effekt att vara simpel och medvetet naiv. Sagor är ju simpla, samtidigt som de är så komplexa, och naiva, samtidigt som de är så insiktsfulla. Och Troll är en komplex och insiktsfull saga, som tacklar vår tids största och kanske mest brännande fråga. Så, den stil som Daugbjerg har valt för sin berättelse måste anses vara väldigt adekvat för vad han vill göra med den.
Troll är en bok enkel att tycka om. Den bockar av alla nödvändiga boxar för att bli en klassiker. Det är en bok man önskar att man själv hade skrivit.
—
Isak Adolfsson
