Konst: En kvanting träder i salen in
Bokhyllan, Facklitteratur, Recension måndag, juli 3rd, 2023En kvanting träder i salen in – en bok om Arthur Högstedt
Johan Melbi
Tragus förlag
Det är inte något överflöd av källmaterial som Johan Melbi haft till sitt förfogande när han gett sig i kast med att skildra Arthur Högstedts liv.
Åren kring sekelskiftet 1900 brukar räknas som höjdpunkten för den svenska skämtpressen. Som mest fanns det ett 60-tal tidningar. Strix och Söndags-Nisse är väl två titlar som räddat sig kvar i det kulturella medvetandet.
Arthur Högstedt (1877-1942) var en självlärd ung tecknare som levde bohemliv och hade några få intensiva år från 1897 och framåt innan han försvinner i sinnessjukdom.
Johan Melbi har sedan länge intresserat sig för den här perioden kring sekelskiftet och tecknarna som var verksamma då. Han blev fascinerad av den unge Arthur Högstedt som befann sig mitt i de krestar som formade tiden. Albert Engström, August Strindberg och Ivar Arosenius var samtida som visat uppskattning för den unge ölänningen.
Under en kort period är han något av dåtidens Thåström som textförfattare till slagdängan Kväsarvalsen, som tolkar tidens ungdomskultur och stilmarkörer med stor precision.
1899 fyller Strindberg 50 år och Svenska Dagbladet sänder Gustaf Uddgren och Arthur Högstedt till Lund för en intervju. Arthur gör ett porträtt som Strindberg tydligen var mycket nöjd med. Frågan är vad han skulle ha tyckt om blyertsteckningen vi visar här, som också gjordes vid samma tillfälle.
En berömmelse han själv inte tillmätte någon betydelse – han skulle ju måla tavlor, vara Konstnär. Han kunde lidelsefullt lägga ut texten om alla storslagna konstverk han skulle skapa. Allt tyder på att han fick väldigt få gjorda. Han söker också till konstutbildningar utan att komma in.
Arthur gör sin debut som skämttecknare i Strix 1897 och under de närmsta åren är han flitigt verksam både i skämtpressen och med illustrationsuppdrag för Bonniers förlag.
1898 skriver journalisten och mångsysslaren Gustaf Uddgren en serie kåserier i Figaro som handlar om hur han och Arthur rumlar runt på stan.
Arthur, som han gett namnet Josef, ”är en konstnärssjäl som tänker måla tavlor” och sig själv framställer Uddgren som en ”skaldeyngling”. ”Bägge äro si så där 20 år”.
I själva verket är Uddgren vid denna tid 33 år, en erfaren journalist som ”delar Arthurs vardag under kortare perioder för att få stoff till sina kåserier. Han behöver varken svälta eller gå brandvakt utan kan återvända till sitt vanliga liv, sova i en säng och äta sig mätt närhelst han vill”, konstaterar Johan Melbi.
Melbi trycker en handfull av Uddgrens ursprungliga romantiserande kåserier från 1898 men också hans ”Arthur Högstedt. En porträttstudie.” från året efter. Dessa originaltexter från samtidens press skapar en stark känsla för tidens sätt att formulera sig. Och hur man såg på sina bohemer.
Uddgren återkommer också senare till Högstedts öde i romanen ”Stockholmsbohême” (1912), som Melbi använt sig av. Till stöd för sin berättelse har Melbi också Viktor Ek, som på 1940-talet samlade originalteckningar och privata brev, troligen med avsikt att skriva en biografi.
Arthurs originalteckning till ”Kväsarstämning” 1898.
Melbi sorterar varsamt bland sina källor och manövrerar med säker hand fram ett stycke konsthistoria i marginalen om en udda, bortglömd konstnär som under en kort period kanske mest blev berömd för något som han själv inte brydde sig om (Kväsarvalsen).
Johan Melbi spelar sedan länge i elitserien bland våra bokformgivare. Nu har han tagit ansvar för texten också. Utifrån ett ganska spretigt textmaterial har han skapat en intressant och läsvärd berättelse.
För tio år sedan kom boken ”Bibehåll skenet! Andra sidor av OA” av Jan Hannerz. Och med grafisk form av Johan Melbi. Jag plockar fram den ur bokhyllan och ser direkt att de bägge böckerna är ”syskon” rent formmässigt. Håller Melbi på att bygga upp en liten bokserie med intressanta tecknare? Vad kan vi vänta härnäst?
—
Dick Schyberg, kulturjournalist. 1999-2013 redaktör för tidningen Tecknaren.
