DVD: Barnen från Frostmofjället
Film, Recension, Videohyllan lördag, maj 21st, 2011”Barnen från Frostmofjället” är helhetsmässigt en bit svenskt kulturarv, präktig så det förslår, men torde ändå ha sin givna plats i var medborgares bok/filmhylla.
”Barnen från Frostmofjället” är helhetsmässigt en bit svenskt kulturarv, präktig så det förslår, men torde ändå ha sin givna plats i var medborgares bok/filmhylla.
Jag hade mina tvivel vad gäller Växthuset som konsertlokal. Publiken sitter och äter, blaséunderhållning à la Las Vegas? En mindre rutinerad och karismatisk artist hade inte rott det i land på samma självklara sätt som Staffan Hellstrand gjorde. Ensam med två akustiska och ett piano fångade han uppmärksamheten utan några som helst problem, och med en stor katalog jämnkvalitativt material och en rackarns rivig stämma som bara tycks bli bättre med åren kan man förstå säkerheten.
En trebarnsfamilj som flyttar in i ett nytt hus och plötsligt börjar mystiska övernaturliga saker hända. De bestämmer sig för att flytta ifrån det nya huset, bara för att inse att de fortfarande är hemsökta.
Ljudet knastrar, rösten är ung och magisk … Bob Dylans viktigaste bootleg?
När jag fick höra att Image Comics svartvita zombieserietidning ”The Walking Dead” skulle bli en tv-produktion blev jag först en smula skeptisk. Skulle det verkligen fungera att föra över Robert Kirkmans mörka framtidsvision till tv utan att behöva tillrättalägga våld och serietidningens komplexa relationer?
I ett trapphus på adress 33 A forsar vattnet från en låst lägenhet, grannarna öppnar sina dörrar. Någonting har hänt. Spökpojken Pablo sitter på nedersta trappsteget och skakar på huvudet och Monika, hyresgästen som städar svart, hämtar skurhinken och börjar moppa.
Boken är välskriven med ett driv i berättandet som gör den oerhört spännande. Att man som läsare får följa så många olika personer, vilka på skilda sätt är involverade i den kamp på liv och död och framgång som pågår, utan att det hakar upp sig eller skorrar,
Efter att ha blivit förälder började han fundera över den mat som han skulle komma att ge sin son. Det mynnar ut i en lång resa som för honom till kalkonfarmer och grisslakterier samtidigt som han intervjuar djurrättsaktivister, djuruppfödare och vegetarianer. Köttbiten som varje dag lig
Den enögde kaninen börjar lovande. Man kommer fort in i handlingen och personbeskrivningarna är träffsäkra och intressanta. Spänningen byggs sakta upp, och man anar snart att saker och ting inte är som de verkar. Dock så lever inte andra halvan av boken upp till förväntningarna som första halvan ger.
Boken väcker också uppgivenhet och, som jag skrev tidigare, en känsla av maktlöshet inför den slit- och slängmentalitet som mobilindustrin bygger på. Vi ska ständigt vilja uppgradera oss, ha det senaste. Positionerna förflyttas. Jag tyckte länge att det var helt onödigt att ha en kamera i telefonen, men nu använder jag nästan bara Iphonekameran.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion