Samtal: Städernas svall
Övrigt, Recension torsdag, maj 26th, 2011Ulf Peter Hallberg (UPH) och Carl-Henning Wijkmark (CHW) har träffats i olika storstäder, Paris, Wien, München, Barcelona, Helsingfors, och tillsammans skrivit boken Städernas svall.
Ulf Peter Hallberg (UPH) och Carl-Henning Wijkmark (CHW) har träffats i olika storstäder, Paris, Wien, München, Barcelona, Helsingfors, och tillsammans skrivit boken Städernas svall.
Utan att överdriva kan man nog säga att ”Agent 117 – uppdrag i Rio” har ett ganska komiskt förhållningssätt till efterkrigstidens spionraffel.
Organisationen KSPLPT kampanjar i samarbete med föreningen Verklighetens salonger på Krämaren för att öka konsumtionen. Kulturpodens Dixie Ericson anar ugglor i mossen.
Det här är en kriminalroman som inte får mig att vända blad med spänning eller stanna uppe sena kvällar för att jag inte kan släppa den ifrån mig. Den är ganska enkel och förutsägbar i vissa delar och intrigen griper inte tag i mig.
Vissa kommer förmodligen tycka att ”Medan åren går” är oengagerade långsam. Själv tycker jag att Mike Leigh åter lyckas fånga vardagslivet på ett geniallt sätt, denna gång med fokus på vad det innebar att åldras.
I höstas kom Barbara Lönnqvists nyöversättning av Fjodor Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål, betitlad En underjordisk dagbok. Nu ger Atlantis ut Ulla Roseens något äldre översättning i pocket: Anteckningar från källarhålet. Att jämföra översättningar kan göra vem som helst förbryllad, skrev jag i min recension här på Kulturdelen av Lönnqvist översättning. Källarhål eller underjord? Anteckningar […]
Man skulle kunna tro att rollen som fröken Julie är skriven direkt för Malin Berg
Överlag tycks regissören Rob Marshall i ha förstått vikten av att plocka russinen ur kakan, och det känns mer än efterlängtat.
”Barnen från Frostmofjället” är helhetsmässigt en bit svenskt kulturarv, präktig så det förslår, men torde ändå ha sin givna plats i var medborgares bok/filmhylla.
Jag hade mina tvivel vad gäller Växthuset som konsertlokal. Publiken sitter och äter, blaséunderhållning à la Las Vegas? En mindre rutinerad och karismatisk artist hade inte rott det i land på samma självklara sätt som Staffan Hellstrand gjorde. Ensam med två akustiska och ett piano fångade han uppmärksamheten utan några som helst problem, och med en stor katalog jämnkvalitativt material och en rackarns rivig stämma som bara tycks bli bättre med åren kan man förstå säkerheten.
© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion