Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Roman: Det svåra fallet K

Roman: Det svåra fallet K

Det svåra fallet K
Lennart Ökvist
Parabellum Nord AB Förlag
228 sidor
Betyg:betyg-4

— — —

Stundom i en skymningsdiffust drömlik värld, ibland i ett soldränkt dagsljus där skeenden och detaljer framstår med hallucinatorisk skärpa, rör sig Lennart Ökvists debutroman Det svåra fallet K, längs en flackande tidslinje, genom det förflutnas undflyende landskap där minnesluckor kan öppna sig som slukhål, och in i en trevande nutid. Det är berättelsen om ett brott.

Den som uppskattar kriminalromaner har kanske inte mycket att hämta här. Boken saknar den laddning och successivt upptrappade spänning som även en psykologisk thriller bygger på. Den frossar heller inte i blod och våld. Det ofrånkomliga våldet är bara ett nödvändigt ont och äger inget värde i sig. Jag säger det redan här, så var det sagt. Det svåra fallet K rymmer andra kvaliteter.

Lennart Ökvist

Lennart Ökvist

Lennart Ökvist är i likhet med romanens huvudpersoner uppvuxen i Västervik, numera dock, med sin familj, bosatt i Stockholm. ”Det svåra fallet K” är hans skönlitterära debut, men som författare debuterade han 2010, då han kom ut med en fackbok om svensk psykiatri under femtio år: En sinnessjuk värld – Mentalsjukhusens epok i Sverige mellan 1910 – 1960 speglad genom S:a Gertruds sjukhus i Västervik, för vilken han uppmärksammades mycket positivt i pressen. Den värld han skildrade där ter sig i backspegeln omänsklig, med behandlingsmetoder som idag verkar mer tortyr än behandling, med långbad, elchocker, inlåsning, tvångssteriliseringar och lobotomi. I och med psykofarmaka förändrades den världen. Om enbart till det bättre ska jag inte diskutera här, men nog finns mycket i övrigt kvar att önska.

Man kan säga att romanen, såväl tematiskt som tidsmässigt tar vid där den boken slutar, för även i fiktionen rör Ökvist sig i och i anslutning till psykiatrins värld, från 70-talet och fram till nutid. Fallet KI ett kort förord säger han: ”Den här historien är helt sprungen ur min fantasi, men som så ofta händer har verkligheten då och då knackat på, en lika välkommen som ibland oönskad gäst som jag har försökt behandla så varsamt som möjligt.” Som jag har förstått det har Lennart Ökvist inte bara forskat på mentalvårdens historia utan även arbetat inom densamma, och då har man mycket verklighet i bagaget. En verklighet som är full av grymma sanningar och dramatiskt stoff, men ömtålig att handskas med, då utsatta människors integritet måste bevaras.

Berättarjaget, Jack, har som helt ung, 1977, haft ett sommarvikariat på Västerviks mentalsjukhus, på den slutna paviljongen. Under den tiden fattade han intresse för en jämnårig patient, Gerhard, en tystlåten, tillbakadragen kille som inte verkade ha några som helst våldstendenser. Jack tyckte inte han passade in i miljön och ville ta reda på varför Gerhard satt där. Han gjorde några trevande försök att ta kontakt, men utan vidare resultat. Kort efter att Gerhard skrevs ut från sjukhuset försvann han. Och därmed kunde historien vara slut. Men en solig morgon i maj 2010, i torpet där Jack med fru och barn tillbringar sommaren, står plötsligt en obekant man i dörren, en man som presenterar sig som Louis Berg och berättar att han är intresserad av den försvunne Gerhard, och har en del frågor som han tror denne kan sitta inne med svaren på. Jack och Louis blir snabbt vänner och börjar tillsammans sökandet efter Gerhard. Parallellt återberättas den brutala bakgrundshistorien, tills skildringarna förenas.    

Omslagets bild av en svenskhare är kongenial. De båda vännernas inre och yttre resa i Gerhards spår liknar den jagade harens traj, med bukter och löpor och avhopp i sidled. Utifrån olika berättarperspektiv förändras alla bilder. Läsaren hålls på åskådaravstånd och kan inte, hur gärna han, eller jag, vill, ingripa och ropa: men ser ni inte? Och lika bra är nog det. Vi skulle bara klampa in i spåret och förstöra det. Således är Det svåra fallet K en lågmäld, suggestiv roman med avgrundsbottnar i undertexten, enda störningsmomentet är i mina ögon lite slarvig korrekturläsning här och var. Men det är en småaktig anmärkning.

— — —

Måna N. Berger   

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree