Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Orkesterverk av Lotta Wennäkoski

CD: Orkesterverk av Lotta Wennäkoski

wennakoskiLotta Wennäkoski: Soie for Flute and Orchestra*; Hava; Amor omnia suite (Ondine/Naxos). Speltid: 55´23.

Kersten McCall (flöjt)*, Finnish Radio Symphony Orchetstra, Dima Slobodenikouk (dirigent)

 

Betyg:

betyg-4.5

 

Jag har nyligen skrivit om musik av Jean Sibelius och Aulis Sallinen. Nu är det dags att uppmärksamma ytterligare en finsk tonsättare: Lotta Wennäkoski. Född 1970 tillhör hon generationen efter Kaija Saariaho, Magnus Lindberg och Esa-Pekka Salonen men är ungefär jämnårig med Sebastian Fagerlund, Seppo Pohjola och Uljas Pulkkis. Och ja, hon är ännu ett exempel på den finländska musikens oerhörda vitalitet. Bland Wennäkoskis lärare återfinner vi för övrigt Saariaho, som hon också musikaliskt står närmare än Lindberg och Salonen.

Foto: Heikki Tuuli

Foto: Heikki Tuuli

Wennäkoski har beskrivits som en ”lyrisk tonsättare”. Det kan så vara, om man med lyrisk menar rik på stämningar. Men man får inte uppfatta det som snävt ”finstämd”. Det visar redan öppningen på flöjtkonserten Soie där solisten går till direkt och expressiv attack. Konsertens tre satser har alla beteckningar som anspelar på tyger och stoffer: segel/slöja, grovt linne och slutligen silke (soie). Och musiken växlar verkligen mellan det mjukt smeksamma och det sträva.

Hava (2007) kan betyda ”snö” men även ”prassla/frasa/smattra” eller ”bli vaksam/försatt i beredskap”. Det är ett stycke i ständig och fantasifull förändring. Det är lätt att tänka på snöflingor som sakta faller, eller dansar och yr, i vinden – lätta och luftiga, frostigt bitande.

Amor omnia (2014) slutligen är en svit sammansatt ur musiken till en gammal finländsk stumfilm med samma namn. Det är ett mycket suggestivt verk, mörkt och med mättad atmosfär – och med effektfulla inslag som till exempel viskande musiker.

Alla tre verken visar Wennäkoski som en tonsättare som rör sig mellan det sköra och spröda och det expressiva och drastiska. Det här är den första skivan jag hör med hennes musik. Må det inte bli den sista.

 __________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree