CD: Il ritorno di Tobia av Joseph Haydn

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized måndag, maj 13th, 2019

Joseph Haydn:.Il ritorno di Tobia (Orfeo/Naxos). 2 cd. Speltid: 76’26 + 72’54.

Sen Guo (sopran), Valentina Farcas (sopran), Ann Hallenberg (alt), Mauro Peter (tenor), Ruben Drole (bas), Arnold Schoenberg Chor, Orchestra la Scintilla, Nikolaus Harnoncourt (dirigent)

Betyg:

–

Joseph Haydn har skrivit kopiösa mängder musik, så det är inte så konstigt om det dyker upp en inspelning av något som man aldrig hört förut – som nu. Ändå är det ett rejält oratorium med en speltid på sådär två och en halv timme. Berättelsen är från de bibliska apokryferna och handlar om en blind jude vid namn Tobit som sänder sin Tobias på ett uppdrag som vid hans återkomst visar sig ha blivit en storartad framgång tack vare ärkeängeln Rafael.

Il ritorno di Tobia (dvs. Tobias återkomst) var Haydns första försök i genren och uruppfördes i Wien 1775 med uppåt 200 medverkande. Det blev en stor framgång, men sedan har verket haft svårare att nå ut och helt överskuggats av hans senare Skapelsen (1798) och Årstiderna (1801). Skivbolagen har också varit rätt kallsinniga. Nu har i alla fall Orfeo bestämt sig för att ge ut en live-inspelning gjord 2013 under festspelen i Salzburg. Nikolaus Harnoncourt dirigerar Arnold Schönberg-kören och Orchestra la Scintilla och bland solisterna noterar man Ann Hallenberg (som f.ö. gör samma roll på den några år äldre Naxos-inspelningen med Andreas Spering). Nå, nu kan det ju faktiskt vara så att musiken förtjänar att vara bortglömd. Men det är att ta i. Här finns en rad fina arior och körstycken. Ändå kan jag inte rekommendera ens den mest nyfikne att kasta sig över just den här inspelningen.

På omslaget står ”Festspieldokumente”. Kanske ska man ta det som en brasklapp. Hur som helst är ljudet långt ifrån lyckat, ofta hårt och vasst och i längden ansträngande för öronen. Och ibland låter det faktiskt rätt illa om orkestern (om det nu är inspelningskvaliteten eller inte). Att döma av några stickprov är inspelningen med Spering (finns på Spotify) att föredra både musikaliskt och ljudtekniskt – och priset är ungefär detsamma. Så slutsatsen är rätt given.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.