CD: Clouds med Adam Bałdych och Nesrine med Nesrine Belmokh
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, november 13th, 2020
Adam Bałdych, Vincent Courtois, Rogier Telderman: Clouds (ACT Music/Naxos). Speltid: 50’53.
Adam Bałdych (violin, renässansviolin), Vincent Courtois (cello), Rogier Telderman (piano)
Betyg:
–
Nesrine Belmokh: Nesrine (ACT Music/Naxos). Speltid: 39´59.
Nesrine Belmokh (sång, cello), Vincent Huma (gitarr), Swaéli Mbappe (bas och moog), David Gadea (slagverk), Manel & Imène Belmokh och Leïla Guinoun (kör)
Betyg:
För två år sedan blev jag mycket förtjust i albumet Ahlam med NES, en trio som bestod av fransk-algeriska sångerskan och cellisten Nesrine Belmokh. Tillsammans med Matthieu Saglio och David Gadea lyckades hon förena jazz, arabiskt, fransk chanson, pop, världsmusik och klassiskt till en mycket speciell och välsmakande brygd. Nu är hon tillbaka med ett album helt i eget namn. Slagverkaren Gadea är kvar från förra gruppen men sedan är det nya namn. (Saglio kom f.ö. med ett eget mycket bra album tidigare i år.)
Mitt första intryck av Nesrine, som skivan alltså heter, var en smärre besvikelse. Konceptet påminner om det tidigare, men resultatet är inte lika spännande. Det har blivit lite poppigare och ärligt talat också mer slätstruket. Men vid nytt lyssnande noterar jag att en del låtar, som ”Mumkin”, ”Silent Mood” och ”Vitamin C”, lyfter helhetsintrycket.
–
Den polske violinisten Adam Bałdychs två tidigare album, Brothers och Sacrum profanum (båda på ACT), väckte min entusiasm. Den här gången är jag lite mer avmätt – men fortfarande förtjust. På Clouds är moderna instrument bortplockade, och vi får vad som i praktiken är en traditionell pianotrio – låt vara att Bałdych liksom tidigare gärna trakterar renässansviolin. Trions medlemmar svarar för alla kompositioner, och uttrycket är mer avskalat och lågmält än tidigare. Det är också mer enhetligt vackert utan det lite ”smutsiga” och expressiva drag som gjorde de tidigare albumen så spännande. Även om allt är nykomponerat finns här ett drag som jag gärna förknippar med viss äldre musik som den hanteras av t.ex. Marco Ambrosiano, Stephen Stubbs, Ariana Savall. Inte minst får jag Rolf Lislevand i tankarna, speciellt när Bałdych plockar på sin renässansviolin som vore den en luta. Tillsammans skapar Bałdych, cellisten Vincent Courtois och pianisten Rogier Telderman stämningsfull musik som är svår att genrebestämma men som är alltigenom njutbar – och som växer för varje gång man hör den.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
