Roman: Hetta

”Han tillhörde den kategori män – vagt osympatiska, ofta skalliga, korta, feta, intelligenta – som utövade en oförklarlig lockelse på vissa vackra kvinnor”.

Så inleder den brittiska författaren Ian McEwan sin nya roman Hetta. Meningen ger inte bara en tydlig karakteristik av huvudpersonen utan slår även an bokens muntra, ironiska ton. Den som läst författarens tidigare romaner, ofta mörka berättelser där vardagens trygghet är under ett ständigt hot från slumpens krafter, kan nog bli förvånad när han eller hon börjar läsa Hetta och inser att detta är en intellektuell fars.

Bok: Dikter och brev av Gustav Philip Creutz

Gustav Philip Creutz var uppenbarligen ett bedårande barn av sin tid: greve med ständiga penningbekymmer, flink men föga framgångsrik vid spelbordet, uppfylld av upplysningens idéer, hyllad poet, känslig estet med sinne för musik, litteratur, konst och det senaste klädmodet, behaglig sällskapsmänniska och briljant konversatör. Inte konstigt att han gjorde succé som svenskt sändebud i Paris 1766–1783. Efter Gustaf III:s statskupp 1772 fick han dessutom rang av ambassadör.

Konst: Larissa Stenlander och Tommy TC Carlsson

Tommy TC Carlsson avbildar olika föremål på det mest verklighetstrogna sätt man kan föreställa sig. Hans måleri är imponerande. Detta är dock inte ett helt okomplicerat konstaterande. Imponerande är det med 100 meter på 9,58. Imponerande är det med en miljon Scoville i chili. Det extrema framkallar känslor, det är inte det, men det är inte en känsla som håller sig kvar i hjärtat. Jag står och tänker, ”wow, vilken perfektion”. Det är en trädörr, det är ett plåtskåp med nyckelskrapmärken efter åratal av användande. Man vill peta, titta på baksidan, fråga tekniska frågor om hur han har gjort. Nörden vaknar.

Show: Hjalmars jul on Örebroadway

Så var det dags igen. Hjalmar skall fira jul. Artisterna samlas i det Berglundska köket i Viby by, och bussar med förväntansfulla människor rullar till Nya Parkteatern i Örebro.

Det är nypremiär på Hjalmars jul on Örebroadway, och det där med nypremiär är värt att observera. För den som såg showen förra året, och inte är alltför senil, kommer åtskilligt att vara bekant. Men inte allt. Det som tagits bort väcker ingen saknad. Det som kommit till väcker blandade känslor. Sketchen med den egotrippade pappan är således ingen höjdare, och den med den fotbollstippande bläckfisken är nästan imponerande poänglös. Däremot tar det sig rejält när de ryktbara rösträknarna i Arvika gör entré. Sedan kan man fråga sig varför man behållit Romeo och Julia-numret. Att göra parodi på Eva Rydberg känns som en överloppsgärning. Generellt fungerar också monologerna bättre än

Tidsdimensionen utrullad

I sin nya lyriksamling ”Material”, Bonniers förlag, fortsätter Marie Silkeberg enträget att penetrera hur människans unika språkförmåga arbetar, dess ”material”, hur den fungerar och ur vad den emanerar. Texten är en ytterligare bearbetning och en konsekvent förlängning av Silkebergs pågående språkexperiment. Ett projekt som i sin obönhörlighet sträcker sig mot en framtid bortom språket, bortom livet . Boken är en vidare och mer djuplodande penetrering av hennes kamp med existensen, med dess språkliga kropp, med verbaliteten som mänskligt särtecken. Texten springer med nödvändighet ur hennes tidigare produktion.

Roman: Vips så blev det liv

Mitt första minne av Bob Hansson är ifrån Lisebergshallen i Göteborg då han agerade förband åt Thåström 1999. Det var svincoolt att se honom på scenen som en rockstjärna läsandes dikter till musik. Jag visste inte vem han var då, inte så många andra heller med tanke på reaktionerna. Men jag fastnade för hans livsbejakande diktrader ur det som skulle bli ”Lugna Puckarnas Mosebok” och dikten ”Med armarna rakt upp i luften.”

Erica Jong fortfarande aktuell

Tidig höst och Erica Jongs namn är på allas läppar. Hon är med i tv-program, det skrivs artiklar om henne och hon medverkar på bokmässan i Göteborg. Anledningen är att hennes nya bok, Förföra demonen, ges ut på svenska. I samma veva passar Norstedts förlag på att ge ut Rädd att flyga, men förord av Maria Sveland och efterord av författaren själv.

Roman: Karl Ove Knausgårds Min kamp

Karl Ove Knausgårds Min kamp är en roman som om något tillhör confession-genren, en bekännelse från författaren eller romanjaget. I denna bok är romanjaget och författaren Knausgård samma person. I bokens första scen teoretiserar Knausgård kring döden och dödens plats i det moderna västerländska samhället. Hur döden har blivit något overkligt, trots att den ju givetvis är högst verklig, något fult och något som måste gömmas bort.

Roman: Strindbergs stjärna

Det är mycket Strindberg nu och mer torde det bli, inför 100-årsjubileet 2012 av August Strindbergs död. Men den här gången handlar det inte om August, utan om hans yngre släkting, fysikern Nils Strindberg, som deltog i ingenjör Andrées ödesdigra ballongfärd över Arktis 1897, med tragiskt slut på isen. Enligt Jan Wallentin, i debutromanen ”Strindbergs stjärna”, var det inte Nordpolen som utgjorde det egentliga målet för expeditionen utan något långt mer mystiskt och länge hemlighållet.

Film: Oskuldens tid

David Lynchs dotter Jennifer har gjort det, Francis Ford Coppolas dotter Sofia likaså, men nu är det Ridley Scotts dotter Jordan som satt sig i registolen. Nåja, helt allena står hon inte. Pappa Ridley och morbror Tony Scott övervakar förvisso allt som producenter. Nu är frågan naturligtvis om Jordan har något att tillföra som regissör eller om det är önsketänkande från pappas sida som gett henne möjligheten till detta projekt? Svaret på frågan är helt klart ja. Jordan Scott klarar galant att berätta en både vacker och lite skrämmande historia om unga kvinnors väg mot vuxenlivet.