Bok: Falu gruva av E.T.A. Hoffmann

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur, Uncategorized söndag, april 21st, 2019

Falu gruva

Ernst Theodor Amadeus Hoffmann

Översättare: Karl Benzon & Richard Berghorn

Aleph bokförlag. 55 sidor. Har utkommit.

 

För 300 år sedan gjordes en märklig upptäckt i Falu gruva. En storvuxen man hittades död i ett schakt, Mårdskinnsfallet, som inte varit i bruk på länge. Kroppen var välbevarad. Till och med snuset i hans ficka verkade färskt. Problemet var att ingen kunde påminna sig att någon nyligen skulle ha försvunnit i gruvgångarna. Men liket kunde identifieras av några åldriga gubbar och en gumma vid namn Margreta Olsdotter. Förbluffade kände de igen sin gamle vän, och vad kvinnan beträffar trolovade, Mats Israelsson från Boda by i Svärdsjö socken. Där låg han och såg precis likadan ut som på dagen när han spårlöst försvann 42 år tidigare, år 1677. Kroppen hade konserverats av det järn- och kopparvitriolbemängda vattnet i gruvan.

Väl uppe i luften stelnade och svartnade kroppen snabbt. Nu följde en makaber historia i form av en kamp om kroppen. Margreta Olsdotter ville begrava sin gamla käresta och Medicinska kollegiet ville ha det sensationella liket till Stockholm. Men Fet-Mats, som han kallades, förblev i Falun, placerad i ett skåp med glasdörrar, till allmän beskådan och förundran, i Falu gruvas offentliga kontor. Men snart började det lukta om liket, som dessutom börjat falla sönder, så 1749 kom Mats Israelsson äntligen i jorden. Men nu hade den gamle gruvdrängen hunnit bli en sådan celebritet att han minsann förunnades ett vilorum bland de döda potentaterna i Stora Kopparbergs kyrka.

Men vilan blev inte så lång. 1816 grävdes han upp för att grävas ner på kyrkogården – och där grävdes han upp igen 1862 och hamnade nu, som en annan Snövit, i en kista med glaslock som placerades i kyrksalen. Där var han en turistattraktion fram till 1930 när han åter hamnade på kyrkogården, nu på det ställe där man trodde att hans käresta jordats. En minnessten, formad som symbolen för koppar, markerar platsen.

Historien om Fet-Mats fick snabbt spridning, och under 1800-talet fascinerade hen en rad av romantikens författare och fick till och med Wagner att planera en opera. Men kanske är det ändå E.T.A. Hoffmanns berättelse Falu gruva som främst gått till eftervärlden. Den ingår i Hoffmanns så kallade nattstycken, och i år är det 200 år sedan han skrev sin fascinerande fantasi inspirerad av Fet-Mats öde – som han naturligtvis förhöll sig mycket fritt till.

Detta dubbeljubileum, 300 år sedan Fet-Mats hittades och 200 år sedan Hoffmann skrev sin novell, har föranlett bokförlaget Aleph att åter ge ut Falu gruva. Jag skriver ”åter”, för faktum är att berättelsen så sent som förra året publicerades av samma förlag i volymen Två fantasistycken, som även rymmer Hoffmanns underbart bisarra Lille Zachris, kallad Cinober. I min recension här i Kulturdelen konstaterade jag att Hoffmann förvandlat Mats Israelsson till sjömannen Elis Fröbom som nyss kommit hem till Göteborg efter en lyckosam färd med en ostindiefarare: ”När alla firar på krogarna i Haga sitter han ensam och sorgsen och mätt på havet. Då dyker en märklig bergsman upp och lockar honom med gruvnäringen i Falun. Fröbom drar åstad, och allt tycks gå honom väl. Masmästaråldermannen Pehrson Dahlsjö fattar tycke för ynglingen, och Elis fattar tycke för hans dotter Ulla. Men det är något med gruvan och de djupa schakten, där bergets drottning härskar och där Elis som i en vision ser ett metalliskt paradis breda ut sig. Och vad gör den mystiske och gengångarlike bergsmannen där nere i mörkret? Och varför hotar han Elis med metallernas furste och säger att Ulla aldrig ska bli hans brud? Det går som det går och som det måste gå i denna suggestiva novell om sjömannen som undkom havets djup men slukades av jordens inre.”

När förlaget nu väljer att satsa på Falu gruva i en separat volym gör man det i en illustrerad utgåva och med ett utförligt förord av Richard Berghorn, som återger de olika turerna i historien om Fet-Mats. För de åtta bilderna svarar den Pragtyske konstnären Hugo Steiner-Prag, som kanske är mest känd för just sina Pragbilder och för sina illustrationer till Gustav Meyrinks roman Golem. Inför hotet om en nazistisk invasion av Tjeckoslovakien flydde han 1938 till Sverige. Här var han verksam några år innan han 1941 emigrerade till USA. Redan två år senare levererade han bilder till en amerikansk Hoffmann-utgåva där bland annat Falu gruva ingick. Det svenska förlaget har dessutom valt att ta med några av Golem-illustrationerna, som i åtminstone något fall kan fungera även i detta sammanhang. Skulle jag gissa (det saknas tyvärr uppgifter om saken) är tre, möjligen fyra, av illustrationerna specifika för Falu gruva.

Men finns det någon anledning att införskaffa Falu gruva om man redan har Två fantasistycken? Och om man nu inte har den, är det inte bättre att satsa på den och därmed också få tillgång till Lille Zachris? På de frågorna kan jag bara säga som Bob Dylan: ”I can’t think for you / you’ll have to decide”. Men missa hur som helst inte Hoffmanns mörkt suggestiva berättelse!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.