![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/Timm-I-skuggan.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Vad får en vanlig ung man att i december 1942 frivilligt anmäla sig till Waffen-SS, närmare bestämt till elitenheten SS-Totenkopfdivisionen, den som hade en dödskalle både på mössan och på kragen?
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/Ericson.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Eric Ericson uppvisar en envetenhet för att inte säga envishet för att inte säga besatthet som inte kan undgå att göra intryck – ungefär som ångvälten inte kan undgå att göra intryck på asfalten.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/lundkvist.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Glasögonhistoria utan fokus.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=/wp-content/uploads/2010/12/spela_dam.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Vilken genre hörde den hemma i egentligen? Skönlitteratur, javisst. Dokumentär, nja. Historisk roman, nej inte på gängse sätt. Biografi, knappast mer än i små fragment. Prosadikt, ja i vissa stycken. Också språket varierade. Från ganska sakligt till mycket blommigt. Och därifrån och tillbaka igen.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/Schubert-Oppitz2.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Alltför tung och trög Schubert.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/soul.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Att tysk film idag är något att räkna med är inte direkt någon hemlighet. Kritikerrosade filmer som Undergången (2004), De andras liv (2006) och Baader Meinhof Complex (2008) har både rikligt belönats och satt ribban mycket högt. Gemensamt med dessa filmer är att samtliga hanterar känsliga och tunga perioder av den tyska historien. Inte så konstigt kanske med tanke på den roll Tyskland spelat under 1900-talet kan man tycka. Men det finns även andra mer lättsamma och lättsmälta porträtt av dagens Tyskland. Fatihs Akins komedi Soul Kitchen är ett sådant exempel.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/hvalenes.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Ketil Bjørnstads valfångaroratorium: materialet håller inte riktigt för formen.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/9789186215545.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Avsnitten om Barry och McCoy tillhör bokens behållning men det speciella med den är något annat. Den är fullständigt distanslös på ett fascinerande sätt. En yvig och spretig hyllning som kanske mer handlar om grabbar som håller på att bli gubbar än om den blåklädde vite mannen som fortfarande håller ordning i Afrikas djungler.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/13036397_O_1.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
At the end of the day, som britterna brukar säga, tycker jag ändå väldigt mycket om denna roman. Jag dras in i den, blir engagerad, arg och glad. Känner Ricardos hjärtslag och den stygga flickans rotlöshet och kamp mellan trygghet och frigörelse
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2010/12/Mohlavyr-singelomslag-No-One.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
För folk som är obekanta med multiinstrumentalisten och konstnären Ulrika Mohlins, alias Mohlavyr, musik kan man beskriva den som teatermusik framförd av ett ragtimeband med trasiga instrument, glatt raljerande i ett begravningståg i New Orleans. Det är en eklektisk kakafoni av yviga gester och stor skaparglädje.
Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]
Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]
Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]
Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]
Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]
Den sämre thailändaren i kvarteret Den sämre […]
Det regnade när jag cyklade till macken i Kirseberg vid […]
Jag minns middagarna med köttbullar, kalops, kåldolmar med sås och potatis. Till efterrätt kunde det vara äppelpaj tror jag eller persikor direkt från burk
Ur juryns motivering:
”Jamaica Kincaids böcker är tunna, men får världen att vidga sig. I romaner och essäer riktar hon ett tillnyktrande ljus mot såväl vår koloniala historia och våra familjerelationer som mot blommorna i våra trädgårdar.”
Åtta klassiska album, åtta jazzalbum och tre andra
Skivbolaget Kakafon firar femton år med musikfestival i hemorten Göteborg Den som något intresserar sig för folkmusik och visa och […]
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion