Roman: Eldvittnet
Recension, Skönlitteratur torsdag, november 10th, 2011
Min främsta invändning mot boken gäller den ramhandling som mordgåtan är inbäddad i.
Min främsta invändning mot boken gäller den ramhandling som mordgåtan är inbäddad i.
Stefan Einhorn löser inte änglarnas tvist och han besvarar heller inte frågan; han lägger fram den, som ett etiskt problem att diskutera. Kapaciteten till gott och ont finns hos alla.
”Moderspassionen” verkar nästan vara skriven för scenen, jag kan se den som ett kammarspel.
Om revyn som helhet kan sammanfattas: de blir bara bättre! Tuffare, fräckare, roligare, med bredd i programmet, från buskis över humor och politisk satir till avancerade sång- och dansnummer.
Dialektorden smyger in i dikterna som små motståndsfickor och språkrytmen känns hela tiden i undertexten.
På löpsedlarna döptes han till ”knivmannen” och det kallar han också sig själv. Det är berättelsen, säger han, om hur han gick från att vara en vanlig psykpatient till ”psyksjuk knivman”. Det är också berättelsen om hur en begåvad men sårbar individ långsamt bryts ner under stress och upplevda eller verkliga krav, tills han går in i en allvarlig psykos och tror sig vara förföljd av fiender som hotar honom till livet.
Visserligen avlöser den ena rysligheten den andra, men ”Offerrit” är inte enbart en skräckroman. Den diskuterar också en etisk-moralisk frågeställning av det knepigare slaget; hur mycket är det berättigat att offra under vägen för att nå det goda målet. När blir priset för högt, när väger vågskålen med gott eller ont över?
När den infekterade vargdebatten då och då blossar upp svallar känslorna, få är likgiltiga och det finns gott om åsikter. Kunskaper är det ofta sämre beställt med. Den bristen försöker nu Henrik Ekman, journalist med inriktning på vetenskap och natur, åtgärda i boken ”Vargen, den jagade jägaren”.
Ett ungt brittiskt par på tennissemester i Västindien möter en karismatisk rysk oligark som brinner av åstundan att spela tennis – och mer än så, mycket mer, visar det sig. Det är upptakten till John Le Carrés senaste roman, en thriller om ekobrott och penningtvätt i de högt uppsatta kretsarna inom politiken och storfinansen.
Det är mycket Strindberg nu och mer torde det bli, inför 100-årsjubileet 2012 av August Strindbergs död. Men den här gången handlar det inte om August, utan om hans yngre släkting, fysikern Nils Strindberg, som deltog i ingenjör Andrées ödesdigra ballongfärd över Arktis 1897, med tragiskt slut på isen. Enligt Jan Wallentin, i debutromanen ”Strindbergs stjärna”, var det inte Nordpolen som utgjorde det egentliga målet för expeditionen utan något långt mer mystiskt och länge hemlighållet.
© 2025 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion