Roman: Klara, färdiga, dö
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur torsdag, maj 28th, 2015
Läs gärna Klara, färdiga, dö i hängmattan i sommar på semestern. För det är en bok som inte kräver något av en som läsare utan det är bara att följa med.

Läs gärna Klara, färdiga, dö i hängmattan i sommar på semestern. För det är en bok som inte kräver något av en som läsare utan det är bara att följa med.

I Modianos texter flyter i alla fall jag in i en tacksam känsla över både det sällsynt vackert utmejslade språket och den meningsbärande ton han ger allt han skildrar.

Men nu har det, äntligen, kommit en bok om Eric Johansson.
Gedigen fågelbok att studera hemma i fåtöljen
Ironiska reflektioner över tidens flykt, minnets obeständighet och tillvarons oöverskådlighet

Hennes välbeskrivna minnen väcker tankar kring min egen uppväxt. I vissa fall rör det sig om glömda minnen som Pleijel lyckas återskapa i mig med sina ord och på så vis definierar hon också mina minnen och ger dem nytt liv.

Handlingen utspelar sig i Norrbotten under 1600- talet. Bokens huvudperson är den unga Judit som lämnar sitt föräldrahem för att leva nomadliv tillsammans med sin get. Frivilligt eller inte.

Hon ger en bild av en egensinnig stark kvinna från privilegierad klass under en våldsamt krigisk period av vår historia.

Boken är otroligt rolig. Men börjar mycket oväntat. En slags sorgesång. Annas mor dör just när boken börjar bli klar.

I de här mardrömslika scenarierna väver Modiano in de precisa men ändå lätt töckenartade bilder som jag som färsk upptäckare av honom är så förtjust i. Jag vandrar med hans karaktärer där i Paris, på gator jag aldrig sett.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion