![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2011/03/object_3750_medium.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Unni Lindell har alltid varit en favorit även om jag tycker att hon, precis som Michael Connelly, har en tendens att pendla mellan det riktigt bra och det halvdana. Hon är en mycket kompetent författare som alltid levererar ett stadigt flyt och för det mesta lyckas hon hålla läsarens intresse vid liv ända in i slutet.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=http://www.kulturdelen.com/wp-content/uploads/2011/03/lymelife.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Lymelife är en klassisk film om att växa upp, präglad av regissören Derick Martinis egna erfarenheter som ung. Själva berättelsen och miljön den utspelas i är vi bekanta med sedan tidigare; den till synes välmående förorten får agera kuliss åt sexuellt uppvaknande och saftiga hemligheter. Bakom de prydliga fasaderna staplas bekymren på varandra och en annalkande känsla av katastrofala mått infinner sig snart.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=http://www.kulturdelen.com/wp-content/uploads/2011/03/p-xtro1.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
När X-tro hade premiär i början på 80-talet marknadsfördes den som en slags elak kusin till Steven Spielbergs E.T (1981), men regissören Harry Bromley Davenport tycks även ha kikat lite närmre på Alien (1979) innan han skred till verket med sin bisarra berättelse om utomjordlig skräck.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=http://www.kulturdelen.com/wp-content/uploads/2011/03/affisch.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Fotografen Peter Gerdehag och klipparen Tell Aulin har tillsammans tidigare gjort den mycket omtyckta och uppmärksammade Hästmannen (2006) om originalet Tore Berggren och hans, i vår tid, ålderdomliga livsstil. Liksom detta tidigare alster är även Kokvinnorna en berättelse om gamla traditioner på väg att dö ut, tidens gång och kärleken till naturen och livet.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=http://www.kulturdelen.com/wp-content/uploads/2011/03/thecity.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
De senaste åren tycks det ha funnits ett bottenlöst behov av reality-såpor i alla dess slag. En av de flitigaste frambringarna i genren har MTV varit. Kanalen fick en dunderhit med sex säsonger långa The Hills (enklast att beskriva som ett utdrag ur rika och uttråkade ungdomars vardag) som resulterade i allehanda efterapningar, vissa mer lyckade än andra.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2011/03/9789146220886.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Mycket av texten känns som en roman medan andra stycken har kraftiga drag av självbiografi. Jag får inte riktigt grepp om vem som är vem eller vad som skiljer de båda åt. Kanske är det också det som är meningen; att vagga läsaren in i ovisshet.
Det var en tämligen förutsägbar och stillastående Oscargala som på söndagskvällen ägde rum i The Kodak Theatre. De på förhand tippade vinnarna avgick med segern i de flesta kategorier och tanken på några överraskningar kom av sig helt.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2011/02/white-material.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Den franska regissören Claire Denis använder sig ännu en gång av Afrika som skådeplats i en historia präglad av rasism och inbördeskrig. I ett icke namngivet land får vi följa Maria Vial (Isabelle Huppert), en del av nationens vita minoritet, och hennes kamp för att hålla liv i sitt kaffeplantage. Det blodiga inbördeskriget kryper allt närmre hemmet och skapar stor oro bland ortsbefolkningen. Allt ställs på sin spets när Maria låter den omtyckte rebellen Le Boxeur (Isaach De Bankolé) hämta sig från en skada på hennes gård.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2011/02/Ondine-Colin-Farrell-Poster-01.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Om man skulle välja ett ord att beskriva Neil Jordans karriär med skulle mitt val falla på inkonsekvent. Den irländske regissören har en återkommande tendens att ständigt pendla mellan det riktigt bra, The Crying Game (1992), och det orimligt meningslösa, In Dreams (1999). I sin senaste film visar han prov på så väl briljans som uppenbara brister.
![](http://www.kulturdelen.com/wp-content/themes/blognewsv1022/timthumb.php?src=wp-content/uploads/2011/02/9789100125288.jpg&h=&q=90&w=90&h=65&zc=1")
Om man är en halvdan författare så finns det många smarta sätt att dölja det på. Roberts däremot tycks inte ha någonting emot att visa upp sin bristande berättelseförmåga genom att fylla romanen med ändlöst bladder när grundhistorien inte räcker till. Dialoger menade att vara bitska och samtidshippa låter generande ålderdomliga och Roberts förkärlek till horribla liknelser (i hennes värld är människor späda lotusblommor med exotiska onyxögon) får även den mest härdade att rodna utav skam.
Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]
Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]
Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]
Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]
Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]
Den sämre thailändaren i kvarteret Den sämre […]
Det regnade när jag cyklade till macken i Kirseberg vid […]
Jag minns middagarna med köttbullar, kalops, kåldolmar med sås och potatis. Till efterrätt kunde det vara äppelpaj tror jag eller persikor direkt från burk
Paul Celan Dödsfuga Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den […]
Den ryske poeten och regimkritikern Lev Rubinstein död
Klassiskt, jazz och blandat
© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion