Deckare: Skuggor ur det förflutna
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, april 29th, 2013Det är något särskilt med rättsmedicinaren Kay Scarpetta. Har man en gång lärt känna henne kan man inte glömma och släppa henne.
Det är något särskilt med rättsmedicinaren Kay Scarpetta. Har man en gång lärt känna henne kan man inte glömma och släppa henne.
Språket är rappt och okonstlat, talspråk och jag- form. Levande och realistiskt.
Smutstvätt är inte lika minnesvärd som de mer betydande novellsamlingarna ”Badkarsmusik” och ”Historier från ingenstans”. Däremot är den ofta förbannat rolig.

Det är verkligen en spännande bok, med en obehaglig känsla som gör att man inte riktigt kan sluta läsa.

Det känns helt enkelt inte som en bok värdig varken Ernest eller Hadley Hemingway.
I Mördaren i Marais är det Paris riktigt skumma och fattiga kvarter på 1890-talet som vi får dyka ner i. Där hamnar vi med stank i näsan och upp till knäna i lump och lort. En bortkommen skål gjord av ett apkranium – kanske en del av den mytomspunna tempelriddarskatten – vandrar från hand till hand bland samhällets allra lägsta.
Det är en säker debut jag har i handen och en mycket läsvärd sådan.
Läs Vitsvit från början till slut som en ovanligt stark och komplex berättelse i diktform, eller hoppa fram och tillbaka i den och läs raderna som dunkla orakelspråk. Men oavsett vilket – läs den.
Det handlar om Paris, det är frejdigt och kul skrivet, jag får reda på massor av intressant och underhållande information – vad kan egentligen gå fel? Ja, tyvärr är det ändå en del som kan det.
Sammanfattningsvis är Jag såg henne idag i receptionen, en viss berättarmässig yvighet till trots, en smart uppdatering av skräckgenren.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion