Bok: I skuggan av ett krig
Facklitteratur, Recension, Skönlitteratur onsdag, juli 13th, 2011Marina Tsvetajeva drar med pennan över pappret som en tändsticka över plånet – och bilder flammar till i mörkret.
Marina Tsvetajeva drar med pennan över pappret som en tändsticka över plånet – och bilder flammar till i mörkret.
”Jag hade tur som fick möjligheten att resa till Dandakaranya 2010 och få uppleva vad som kan vara början på ett Indien för folket.” Så skriver Jan Myrdal.

Det går att säga en hel del om den bok som 5 pieces inte har skrivit. Deras grepp, som är tillsynes slumpmässigt och egensinnigt subjektivt, medför det. Nästan uppmuntrar till det. Vilket är intressant. När jag läser om deras Kraków kommer jag genast att tänka på mitt Kraków.
Många har säkert redan läst ganska många spaltmeter om den här boken. Den blev omskriven i Sverige redan långt innan den kom ut på svenska och många diskussioner gick ut på att curlingföräldrarnas tid är förbi till förmån för tigerföräldrar som ger barnen en traditionell kinesisk uppfostran.
Kort sagt – Villstrand och Harrisson erbjuder både analys och reflektion. Särskilt intressant är kapitlet ”Att leva och dö på 1600-talet”, där en utav Sveriges fulaste sidor tittar fram bakom ryggen på de tre nationalikoner som avhandlats i bokens början. Det är hemskt och intressant på samma gång att läsa om hur Sveriges våldsamma krigsföring påverkade befolkningen, inte minst de såkallade ”knektänkorna”,
Det går inte att släppa denna bok ifrån sig.
Kajsa Grytts självbiografi är en rik bok och kan läsas på många olika sätt. I början av läsningen tänker jag att den innehåller ett filmmanus. Precis som Peter Birro skildrade vänstervågen i tv-serien Upp till kamp, skulle någon kunna skapa en intressant film om punkepoken i slutet på 70-talet och början på 80-talet, med hjälp av Kajsa Grytts självbiografi.

Tänk dig ett pussel där pusselbitarna har normal storlek. Sådär 3-4 centimeter. Tänk dig att du med dessa bitar ska lägga en sammanhängande och begriplig bild som är 100000 kvadratmeter stor. Det är det som har varit Maja Hagermans ambition. Ett nästan omöjligt och övermäktigt projekt som hon ändå lyckats med.
Alla som är intresserad av Ingmar Bergmans filmkonst bör läsa ”Laterna Magica”. Med sitt medryckande språk och imponerande självobjektivitet så är det dessutom något för den som överlag uppskattar välskrivna biografier och att få inblick i fascinerande livsöden.
De bästa partierna är skildringarna ur Cyrils respektive Hawaiis nuvarande och gamla liv. Bäst är de scener när Cyril efter att ha bestämt sig för att äntligen bli kvitt sitt missbruk börjar gå på AA-möten. Det medvetna är som borta och Hellman skriver verkligen från sitt hjärta med dess verkliga våndor och smärtor.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion