Roman: Lämna mig inte

”Ne me quitte pas” – lämna mig inte – sjunger Jacques Brel i en av sina vackraste och mest naket förtvivlade sånger. Lämna mig inte – Ikke forlat meg – heter också Stig Sæterbakkens senaste roman. Liksom den förra, Osynliga händer, är det en obönhörlig roman – men på ett helt annat sätt. Där Osynliga händer delvis var en pastisch på noir-genren och Raymond Chandler – men långt mer moraliskt oroande – ger sig Sæterbakken denna gång svartsjukan i våld. Och han gör det förbehållslöst. Det handlar om Aksel Morander. Han är 21 år när boken börjar och något yngre när den slutar, ty historien berättas baklänges.

Noveller: Härjat och bränt

Wells Tower är född 1973 och rosades i USA när han debuterade med novellsamlingen Everything Ravaged, Everything Burned. Nu finns den på svenska i översättning av Johan Nilsson och med titeln Härjat och bränt. Enligt informationen på förlagets omslagsflik räknas Wells Tower till en av USA:s mest spännande nya författare.

Roman: En dåre fri

En dåre fri Beate Grimsrud Albert Bonniers förlag. 476 s. Har utkommit. ——— En dåre fri är inte en bok som leder läsaren vid handen, tar emot och hjälper till. Det är snarare en bok som anfaller. Griper tag i axlarna och ruskar om. I centrum står Eli. En flicka och sedan en vuxen kvinna […]

Roman: Hetta

”Han tillhörde den kategori män – vagt osympatiska, ofta skalliga, korta, feta, intelligenta – som utövade en oförklarlig lockelse på vissa vackra kvinnor”.

Så inleder den brittiska författaren Ian McEwan sin nya roman Hetta. Meningen ger inte bara en tydlig karakteristik av huvudpersonen utan slår även an bokens muntra, ironiska ton. Den som läst författarens tidigare romaner, ofta mörka berättelser där vardagens trygghet är under ett ständigt hot från slumpens krafter, kan nog bli förvånad när han eller hon börjar läsa Hetta och inser att detta är en intellektuell fars.

Bok: Dikter och brev av Gustav Philip Creutz

Gustav Philip Creutz var uppenbarligen ett bedårande barn av sin tid: greve med ständiga penningbekymmer, flink men föga framgångsrik vid spelbordet, uppfylld av upplysningens idéer, hyllad poet, känslig estet med sinne för musik, litteratur, konst och det senaste klädmodet, behaglig sällskapsmänniska och briljant konversatör. Inte konstigt att han gjorde succé som svenskt sändebud i Paris 1766–1783. Efter Gustaf III:s statskupp 1772 fick han dessutom rang av ambassadör.

Tidsdimensionen utrullad

I sin nya lyriksamling ”Material”, Bonniers förlag, fortsätter Marie Silkeberg enträget att penetrera hur människans unika språkförmåga arbetar, dess ”material”, hur den fungerar och ur vad den emanerar. Texten är en ytterligare bearbetning och en konsekvent förlängning av Silkebergs pågående språkexperiment. Ett projekt som i sin obönhörlighet sträcker sig mot en framtid bortom språket, bortom livet . Boken är en vidare och mer djuplodande penetrering av hennes kamp med existensen, med dess språkliga kropp, med verbaliteten som mänskligt särtecken. Texten springer med nödvändighet ur hennes tidigare produktion.

Roman: Vips så blev det liv

Mitt första minne av Bob Hansson är ifrån Lisebergshallen i Göteborg då han agerade förband åt Thåström 1999. Det var svincoolt att se honom på scenen som en rockstjärna läsandes dikter till musik. Jag visste inte vem han var då, inte så många andra heller med tanke på reaktionerna. Men jag fastnade för hans livsbejakande diktrader ur det som skulle bli ”Lugna Puckarnas Mosebok” och dikten ”Med armarna rakt upp i luften.”

Erica Jong fortfarande aktuell

Tidig höst och Erica Jongs namn är på allas läppar. Hon är med i tv-program, det skrivs artiklar om henne och hon medverkar på bokmässan i Göteborg. Anledningen är att hennes nya bok, Förföra demonen, ges ut på svenska. I samma veva passar Norstedts förlag på att ge ut Rädd att flyga, men förord av Maria Sveland och efterord av författaren själv.

Roman: Karl Ove Knausgårds Min kamp

Karl Ove Knausgårds Min kamp är en roman som om något tillhör confession-genren, en bekännelse från författaren eller romanjaget. I denna bok är romanjaget och författaren Knausgård samma person. I bokens första scen teoretiserar Knausgård kring döden och dödens plats i det moderna västerländska samhället. Hur döden har blivit något overkligt, trots att den ju givetvis är högst verklig, något fult och något som måste gömmas bort.

Roman: Strindbergs stjärna

Det är mycket Strindberg nu och mer torde det bli, inför 100-årsjubileet 2012 av August Strindbergs död. Men den här gången handlar det inte om August, utan om hans yngre släkting, fysikern Nils Strindberg, som deltog i ingenjör Andrées ödesdigra ballongfärd över Arktis 1897, med tragiskt slut på isen. Enligt Jan Wallentin, i debutromanen ”Strindbergs stjärna”, var det inte Nordpolen som utgjorde det egentliga målet för expeditionen utan något långt mer mystiskt och länge hemlighållet.