Teater: Ur vulkanens mun
Recension, Scen söndag, januari 29th, 2012Skådespelarna snarare än dramat förtjänar ett utbrott av applåder
Skådespelarna snarare än dramat förtjänar ett utbrott av applåder

Strindbergs 100-års-jubileum har inletts. Den fria teatergruppen MH Art agerade sceniskt startskott när man den elfte januari satte upp Strindbergs kammarspel Pelikanen på Teater Brunnsgatan Fyra i centrala Stockholm. Kulturdelen fanns på plats för att bevittna en uppsättning som i flera avseenden präglades av glöd.
Föreställningens röda tråd, en tvinnad men dock röd ullgarnsände, är vårt kluvna förhållande till julens traditioner
Vad tusan gör alla på konserten om de bara väntar på att allt ska bli som vanligt?
En föreställning värd att älska!
Ensemblen är överlag så åttiotal i klädstil, rörelsemönster och ordval att man blir riktigt nostalgisk. Det är burrhår, hawaiiskjortor och vidärmade skinnjackor. Det är också – ursäkta! – fula midjekorta kavajer och slipsar i tokgrälla färger. Mobiltelefonen väger ett ton och en platta är fortfarande synonymt med vinylditon.
Dessutom är de en samspelt trio som var och en på sitt sätt lyfter och höjer varandra. Sällan eller aldrig är det den ensamme estradören som river ner applåderna och bifallsropen.
Vi möter en ”look a like” Picasso, frejdigt spelad av Peter Bergared. En, enligt Gertrude Stein, skör Hemingway, fint gestaltad av Rune Jakobson. Som till publikens glädje, gör en minst sagt skojig entré mot slutet av föreställningen. Och ordekvilibristen Apollinaire finns med han också. Även han spelad av Jakobson. Lasse Fors gör en stram och samlad Matisse och Eva Haldert en klassiskt robust husa. Stadras barn och ungdomar fyller ut, lägger till och förgyller med osannolika kreationer.
Man skulle kunna tro att rollen som fröken Julie är skriven direkt för Malin Berg
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion