Scen: Simsalabim-Nordisk trollerifestival

Dessutom är de en samspelt trio som var och en på sitt sätt lyfter och höjer varandra. Sällan eller aldrig är det den ensamme estradören som river ner applåderna och bifallsropen.

Scen: Den fjärde rosen

Vi möter en ”look a like” Picasso, frejdigt spelad av Peter Bergared. En, enligt Gertrude Stein, skör Hemingway, fint gestaltad av Rune Jakobson. Som till publikens glädje, gör en minst sagt skojig entré mot slutet av föreställningen. Och ordekvilibristen Apollinaire finns med han också. Även han spelad av Jakobson. Lasse Fors gör en stram och samlad Matisse och Eva Haldert en klassiskt robust husa. Stadras barn och ungdomar fyller ut, lägger till och förgyller med osannolika kreationer.

Scen: Fröken Julie med Länsteatern (Örebro)

Man skulle kunna tro att rollen som fröken Julie är skriven direkt för Malin Berg

Scen: Cirkus Cirkör

Cirkus som poesi och magi

Konsert: Håkan Hellström Conventum Örebro

Förvisso skulle nog många till skillnad från fortsättningen på den textraden ” bli inte som jag (Håkan) när du blir stor” gärna vilja vara i Håkans skor för en kväll eller två. Ett par skor som vid närmare eftertanke Håkan kanske är på väg att växa ur. Det kan tyckas paradoxalt när han uppenbarligen lyckas skapa eufori kväll efter kväll, men jag längtar efter nästa steg. Jag vill att Håkan skall fylla Ullevi, bli en gigant. Han skulle klara det. Lätt.

Teater och skolföreställning: Hedvig och Max-Olov

Det är tisdag morgon kl 09:30. Jag och ett bollhav av förväntansfulla, ivriga barn från lågstadiet väntar i salongen på teater Martin Mutter. Det känns som en evighet till att dörrarna ska öppnas. Det är trångt, varmt och högljutt. Barnen leker, fröknarna organiserar och jag har fastnat med blicken på papegojtapeterna och de samlade fotografier och affischer som pryder dem. Det är snyggt, så snyggt att jag hoppar till när producent Kajsa Wadström ropar ut att nu ska det börja – Premiärvisningen av Hedvig och Max-Olov!

Scen: Ingvar

För det är satiren om något som är Ingvars teknik. Föreställningen hånar ständigt den ”goda kapitalisten” och utför mer eller mindre något som liknar ett mord på denna karaktär. Det blir särskilt tydligt med den kristna symboliken som är närvarande genom hela musikalen. Ingvar är frälsaren och kapitalismen är hans fader Gud. Börsmäklarna är hans lärjungar med namn som Matteus och Johannes.

Teater: Noll Koll

Humor är svårt. Riktigt bra humor en bristvara. Därför blir man extra glad när man kan få sig en rejäl dos av detta mitt på närkesvischan en tvärkall fredagkväll i februari. Att sedan trerättersmiddagen smakade gott och miljön var välkomnande, med allt från välplogad gårdsplan till personlig service vid borden, gör att mungiporna gärna strävar uppåt även dagen efter.

Scen: Medelvärlden

Om revyn som helhet kan sammanfattas: de blir bara bättre! Tuffare, fräckare, roligare, med bredd i programmet, från buskis över humor och politisk satir till avancerade sång- och dansnummer.

Dans: Bländverk

-Vill ni bli våra vänner? frågar Lena Josefsson publiken efter föreställningen.

-Ja! svarar den i kör.

-Bra, det kan vi behöva, säger Lena.

-Ni flyttar väl inte ifrån Örebro, frågar någon ur publiken.

-Inte om vi får vara kvar…