Konsert: Håkan Hellström Conventum Örebro

Förvisso skulle nog många till skillnad från fortsättningen på den textraden ” bli inte som jag (Håkan) när du blir stor” gärna vilja vara i Håkans skor för en kväll eller två. Ett par skor som vid närmare eftertanke Håkan kanske är på väg att växa ur. Det kan tyckas paradoxalt när han uppenbarligen lyckas skapa eufori kväll efter kväll, men jag längtar efter nästa steg. Jag vill att Håkan skall fylla Ullevi, bli en gigant. Han skulle klara det. Lätt.

Teater och skolföreställning: Hedvig och Max-Olov

Det är tisdag morgon kl 09:30. Jag och ett bollhav av förväntansfulla, ivriga barn från lågstadiet väntar i salongen på teater Martin Mutter. Det känns som en evighet till att dörrarna ska öppnas. Det är trångt, varmt och högljutt. Barnen leker, fröknarna organiserar och jag har fastnat med blicken på papegojtapeterna och de samlade fotografier och affischer som pryder dem. Det är snyggt, så snyggt att jag hoppar till när producent Kajsa Wadström ropar ut att nu ska det börja – Premiärvisningen av Hedvig och Max-Olov!

Scen: Ingvar

För det är satiren om något som är Ingvars teknik. Föreställningen hånar ständigt den ”goda kapitalisten” och utför mer eller mindre något som liknar ett mord på denna karaktär. Det blir särskilt tydligt med den kristna symboliken som är närvarande genom hela musikalen. Ingvar är frälsaren och kapitalismen är hans fader Gud. Börsmäklarna är hans lärjungar med namn som Matteus och Johannes.

Teater: Noll Koll

Humor är svårt. Riktigt bra humor en bristvara. Därför blir man extra glad när man kan få sig en rejäl dos av detta mitt på närkesvischan en tvärkall fredagkväll i februari. Att sedan trerättersmiddagen smakade gott och miljön var välkomnande, med allt från välplogad gårdsplan till personlig service vid borden, gör att mungiporna gärna strävar uppåt även dagen efter.

Scen: Medelvärlden

Om revyn som helhet kan sammanfattas: de blir bara bättre! Tuffare, fräckare, roligare, med bredd i programmet, från buskis över humor och politisk satir till avancerade sång- och dansnummer.

Dans: Bländverk

-Vill ni bli våra vänner? frågar Lena Josefsson publiken efter föreställningen.

-Ja! svarar den i kör.

-Bra, det kan vi behöva, säger Lena.

-Ni flyttar väl inte ifrån Örebro, frågar någon ur publiken.

-Inte om vi får vara kvar…

Teater: Enron

Det är lätt att förföras av föreställningens frustande vitala yta – men det är också en föreställning om faran att låta sig förföras av ytan. Den här balansgången genomförs så skickligt att man inte ens tänker på den. Länsteaterns uppsättning av Enron är helt enkelt rasande bra totalteater.

Show: Hjalmars jul on Örebroadway

Så var det dags igen. Hjalmar skall fira jul. Artisterna samlas i det Berglundska köket i Viby by, och bussar med förväntansfulla människor rullar till Nya Parkteatern i Örebro.

Det är nypremiär på Hjalmars jul on Örebroadway, och det där med nypremiär är värt att observera. För den som såg showen förra året, och inte är alltför senil, kommer åtskilligt att vara bekant. Men inte allt. Det som tagits bort väcker ingen saknad. Det som kommit till väcker blandade känslor. Sketchen med den egotrippade pappan är således ingen höjdare, och den med den fotbollstippande bläckfisken är nästan imponerande poänglös. Däremot tar det sig rejält när de ryktbara rösträknarna i Arvika gör entré. Sedan kan man fråga sig varför man behållit Romeo och Julia-numret. Att göra parodi på Eva Rydberg känns som en överloppsgärning. Generellt fungerar också monologerna bättre än

Sevärd men omgjord Norén

Dalateatern satsar i höst på Lars Noréns genombrottspjäs: Natten är dagens mor. Redan när jag läser programbladet blir jag dock lite orolig. Teaterchef Gugge Sandström skriver att pjäsen ”andas en stark optimism om att det går att bryta destruktiva relationer och mönster” (faktum är väl snarare motsatsen?) och regissör Åsa Ekberg Kentroos skriver att ”pjäsens ämne” är alkoholism. Jaså, verkligen? Kan hela denna komplexa vävnad reduceras till alkoholproblem?