Lyrik: Folkmun
Lyrik, Recension fredag, januari 14th, 2011Dialektorden smyger in i dikterna som små motståndsfickor och språkrytmen känns hela tiden i undertexten.
Dialektorden smyger in i dikterna som små motståndsfickor och språkrytmen känns hela tiden i undertexten.
Valerij Gergiev utgör inget hot mot Charles Dutoit i Ravels underbara Daphnis et Chloé.
Någon nykomling som skribent är knappast Emil Boss, men tidigare är han mest känd som konstruktör av spel eller som syndikalistisk debattör i aktuella fackliga stridsfrågor. Med samlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi debuterar han nu på allvar som poet, och det låter ju som något helt annat än vad han sysslat med förut. Skillnaderna ska ändå inte överdrivas. Boss skriver en form av konceptpoesi med grund i egna erfarenheter som butiksanställd. Han utgår från till synes själlösa dokument som tidrapporter, arbetsscheman eller lönebesked. Dessa får dela utrymme med monotona uppräkningar av handgrepp eller repliker från arbete i en butikskassa, men också med några texter som mer påminner om traditionell poesi.
Willén bibehåller den litterära styrka som, framför allt, visade sig i Islekar (2008). Inblandad i meningarna finns en slags suggestiv fasa som långsamt kryper innanför skinnet på läsaren. En diffus känsla av att något är fel, men man kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det är en omständighet som gör läsningen till en förtjusande symbios mellan skräck och nöje.
Kompetent, bra – men utan att riktigt beröra.
En vindlande och svindlande färd genom Jiddischland.
Den senaste, Utsatt som nu utkommer i pocket, handlar mest om Ester Jansson som adopterades från Etiopien i mitten av sjuttiotalet. Men det är också en berättelse om synen på adoption genom flera decennier och vad ett adopterat barn kan utsättas för. Samtidigt ges en historieskrivning om det långa kriget i Etiopien och dess konsekvenser för befolkningen och kringliggande länder.
För snart 20 år sedan satt jag i min skolbänk och fördrev tiden med att skriva på framsidan av mitt kollegieblock. På schemat stod det SO vilket stod för Samhällsorientering. Detta ämne innebar en blandning av samhällskunskap, geografi, religion och lite annat som inte direkt intresserade min 13-åriga hjärna. Medan vi packade upp våra böcker och väntade på att lektionen skulle börja gled vår SO-lärare Edgar diskret omkring och kikade ner över sina elevers axlar. När han kom fram till mig stannade han plötsligt och lutade sig fram över mina böcker. Hans blick var fokuserad på mitt kollegieblock och i några sekunder stod han stilla medan han tydde de graffiti-inspirerade titlarna på dess framsida.
Med tanke på pris, speltid och musikalisk halt är den här cd:n hur lätt som helst att rekommendera och utgör en svårslagbar introduktion till Stenhammars orkestermusik.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion