Roman: Min kamp 3
Recension, Skönlitteratur måndag, november 21st, 2011Knausgårds känsliga barndomsskildring
Knausgårds känsliga barndomsskildring
Det är en klart läsvärd bok fram till slutet,
Det är en välskriven, sorglig och samtidigt rolig historia om ensamhet i den moderna storstaden och vad det betyder för människor att leva utan kroppskontakt med andra människor.
I sin andra roman har han fortsatt dra nytta av sina egna arbetserfarenheter men också problematiserat samhällsutvecklingen.
Westö skriver med en absolut närhet. Det är mycket skickligt gjort.
Min främsta invändning mot boken gäller den ramhandling som mordgåtan är inbäddad i.
Hans uppfinningsrikedom är som vanligt stor, exempelvis när femtio ”Helvetesmanglar” (MC-förare) ska luras att flytta sitt samnordiska sommarmöte så att de kan kidnappas till att bli arbetskraft i svampgruvan.
Jag vet inte vad jag ska tycka om den här boken. Å ena sidan är den genomtänkt och välskriven, å andra sidan är den överdriven och svår att förstå sig på.
Det finns något problematiskt med den här äldre generationens upptagenhet av 60-talet. Det finns ibland en tendens att de som var med om 60-talets vänstervåg anser sig ha tagit patent på hur socialt engagemang ska utformas och saknar förmåga att avläsa och förstå nya generationers uppror.
Det är enkel, smutsig och obekvämt ärlig prosa och lyrik som lämnar få oberörda.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion