Roman: Lådan

Anekdoter, som på sin höjd är lustiga, men som jag aldrig får ut något vettigt av. Allt blir bara flyktigt, mycket flyktigt och när jag läst ut den cirka tvåhundra sidor långa romanen så kan jag inte säga att jag tycker mig känna Grass något närmare alls. Jag vill nog påstå att Wikipedia har mer matnyttig information om författaren än den här boken.

Roman: Den omoraliske

När jag läser Den omoraliske går det inte att ta miste på att den inspirerat senare franska författare, också de nobelpristagare. Den tydligaste parallellen är Sartres Äcklet som starkt delar teman med denna. När Michel förvandlas blir historien för honom död. Han börjar förakta sitt historiska arbete och de akademiska studierna.

Roman: Kärleken i Julia Anderssons liv

Jag förstår att romanen getts ut för att illustrera tiden som var, men den griper aldrig tag i mig. Jag har med glädje läst Erica Jongs och Suzanne Brøggers böcker på liknande tema, och blivit både inspirerad och kamplysten, medan jag upplever Mobergs roman som tråkig

Deckare: Mörka strömmar

Med sin imponerande människokännedom, som ingående dissekerar både ”hjälte” och ”förövare”, lär man inte bara känna karaktärerna på djupet, man förstår dem också.

Bok: Joe Hill – Horn

För ett år sedan hittades Ig Perrishs flickvän Merrin mördad och sedan dess har Igs tillvaro liknat ett helvete. Trots att ingen blivit dömd för mordet är det i omgivningens ögon en självklarhet att det var Ig som mördade henne. Den här dagen vaknar Ig upp till en ilsken bakfylla. Kvällen innan vill han helst bara glömma. Som om detta inte var nog visar det sig att ett par horn vuxit ut i Igs panna under natten.

Roman: Föräldrar och barn

Emil Hakl har skrivit en förbålt underhållande roman om en far och en son

Pocket: Raines Dagbok – tretton år på gatorna i Stockholm 1998 – 2010

Raine Gustafsson skriver ofta om ett vinterkallt Stockholm där inte bara gatorna och källarförråden han sover i är kalla, utan där också byråkratin och samhället ofta är väldigt kallt.

Pocket: Frukta inte

Den här boken är helt klart den bästa jag läst av Anne Holt. Allt hör ihop och hakar i varandra i en ändlös kedja av händelser, där både privatliv och samtida politik ryms, och läsarens förs framåt i en medveten rörelse utan minsta avbrott

Noveller: Samlade svenska kulter

Anders Fagers skräcknoveller är ibland mer tröttande än otäcka

Roman: Denna dödens kropp

Det är Elizabeth Georges styrka; att följa upp och utveckla alla trådar, så att hon lurar in läsaren i en labyrint av möjligheter och utgångar, för att till slut visa vägen till lösningen.

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree